Jobbat på julstämningen hos kära mor.
Inte ett dugg kul faktiskt!
Att stå så tätt packad mellan människor man inte känner på ett tåg man väntat på i minst en timme är inte särskilt kul, det luktar lite bajs om det hela tycker jag.
Men det som irriterar mig mest är att alla verkar tycka att just dom är absolut viktigast, att just dom har mer bråttom än alla andra. Stockholmssyndromet? Tror dom på fullaste allvar att allting också går mycket snabbare om dom skriker och svär?
En skön medresenär hade en kul idé om hur man skulle leda folk av tåget för att få mer plats.. " Undrar hur många som går av om vi säger att jag har svininfluensan?!"
Ingen trodde honom tyvärr...
Som kompensation..
Fokus på frisyren! (som jag förövrigt fixat till alldeles solo)
Är det ens någon idé?
att fortsätta, har lixom tappat greppet lite. Förvånad över att besökarna fortfarande ens finns, åtminstonde minst en om dagen trots total brist på uppdatering.. Får man en chans att börja om, eller är det försent nu?
Världens finaste killar
Mina älskade pojkän och min älskade lilla systerson <3
